Hej!


Det hade faktiskt varit en poäng i samband med resultatredovisningen från ordinarie spårprovet att berätta att trean Zelmaas Argus nu äntligen vid drygt tio års ålder blev utställningschampion genom att han fick en etta.

Han var fullcertad vid 2-3 års ålder, men sen blev det inte så mycket spårprov för matte Birgitta Fast.

Men skam den som ger sig!


Hälsningar

Kerstin, glad uppfödare  

 

 

Stort grattis till Birgitta Johansson som vann helgens KM för tredje året i rad

Birgitta Johansson med Hjorthult's Affe på första plats. Andra platsen hamnade Solvallens Samba med Lars Krantz och trea blev Hunnebackens Hans Majestät med Erik Stenegren.

 

 

Danskt besök

 

Vi fick en förfrågan om vi kunde döma ett antal spår veckan innan påskafton. Johnny Bastian tog kontakt via E post med en förfrågan på minst 30 spår i samband med att de skulle ha en liten lägervecka på Backamo. De skulle samtidigt ha utbildning i eftersök och spårträning med sina 20 hundar.

 

Tommy Jacobsen blev naturlig kontaktperson med tanke på språket.

 

Fredagen 18/3 ramlade det in ett 19 tal stamtavlor och tillhörande anmälningar, nu blev det brått att få till protokoll och domarkontakter.

 

Söndag kväll kunde Tommy åka till Backamo och träffa Johnny som hade hand om utbildningen och få till en fördelning på de anmälda hundarna. Några samåkte till Sverige så det var vi ju tvingade att ta hänsyn till, i övrigt var det bara att fördela.

 

Redan på tisdag fick första gänget på 5 hundar med förare prova på de Bohuslänska bergen, Alf Olsson skulle påbörja sin aspirant tjänstgöring, med domare Tommy Jacobsen. Vad passade bättre än få 3 Ökl och 2 AnlKl att lägga spår till. De fick verkligen bekänna färg med sina hundar i varierande terräng med hög svårighetsgrad. Vad hjälpte det när de kom med vältränade hundar. Alf fick se 1 Labbrador 15 min 1,a HP, 1 labbe 1,a 17 min och en flatt 13 min Hp till det 2 labbar Gk AnlKl i strålande solsken!

 

På onsdag dömde Birgitta Johansson, Lars Krantz, Jan-Erik Hansson och Tommy Jacobsen 5+5+2+4 spår i nämnd ordning. Torsdag dömde Roger Haglund Birgitta och Tommy 2+4+4. Fredag fick Birgitta avsluta med 4 i regnväder.

 

35 spår. 16 1,a Ökl varav 5 med HP, 4 st andrapris och 2 st noll pris.
12 st Gk AnlKl varav 3 med HP och endast 1 ej Gk.

 

Ett fantastiskt resultat men troligtvis tack vare vältränade hundar och vana förare.
Alla med ett typiskt danskt smil på läpparna trotts att spåren var allt annat än de välansade bokskogar de var vana vid, utan våra berg, myrar och risiga skogar.

 

Det lät faktiskt som de redan planerade för nästa år och om så är de hjärtligt välkomna.

Vid pennan. Tommy Jacobsen

 

 

 

 

Ålands Kenneldistrikt, Eckerö 26/9-2015

Den 25 september var det 6 goda damer som drog till Åland, på utställning. 3 st från Vsvtk, 1 Htk, 1 BDtk och 1 från Östsvtk. Tillsammans hade vi 15 hundar där 13 st skulle visas i ringen.

Vi hade under helgen, hyrt en stuga, ca 25 min från Eckerö. En fantastiskt vacker idyll.

Det fanns några väldigt fina resultat från medlemmar i BDTk.

Bäst gick det för Elin Pedersen från Bengtfors och hennes Ch Örnbergets Zabina som blev Finsk Champion och BIM.

Elins Egenuppfödda hane CH Bombadillas Boris blev 3:a bästa hane.

Bland strävhårs dvärgarna så var det CH Sweetax Syster Svea, äg, Ewa Brattstig, Vargön, Som placerade sig bäst med att bli 3:a bästa tik.

 

//Helena Knez, webmaster

 

---

 

 

Hej jag och Helen har Hälsingesvedjanskennel ihop. Nu ska ni få höra hur det som nybörjare kan gå till när man söker täckhane. Svenskataxfolket är som regel väldigt hjälpsamma. Samt som nybörjare har man alltid frågor och funderingar. Vi hade rådfrågat en annan kennel hur han brukade gå till väga och fick svaret. Han brukade ringa och prata med en drevprovsdommare samt,en utställningsdomare,om han inte sett hunden ifråga själv. Det tyckte vi lät bra. Eftersom vi prioriterar jakten i våran kennel så ringde vi drevprovsdomaren först. Jag ringde domaren och frågade hur Linus jagade och fick svaret att det fanns jakt i Linus så det räckte och blev över. passade även på att inflika en fråga hur han såg ut. Han svarade att han var mycket mindre än hans egen taxhane.Det lät ju positivt .Efter en kort rådfrågning med Helen så bestämde vi att även ringa en utställningsdomare. Kollade vilka domare som dömt Linus och kände genast igen ett namn.  Sa till Helen henne kan vi nog ringa vi känner henne ju lite samt hon har ju gett Linus ett CK. Slog en signal en kväll och det bar sig inte bättre än att det var Herrn i huset som svarade efter diverse kallprat så frågade jag om det gick för sig att få prata med frun. Det gällde en parning sa jag. Hör med ens hur rösten ändrar sig i andra ändan. Mannen svarar ska du para min fru. Jag bedyrar min oskuld att så inte var fallet utan det gällde en hane frun dömt på utställning. Hör hur mannen drar en lättnadens suck och ropar på frun. Frun svarar och efter en kort presentation så lägger jag fram mitt ärende. Hur ser denne Linus ut Frun svarar glatt att visst har hon dömt Flinke Linus det är bara ett dilemma hon har inte sett hunden ifråga. Med dom orden ringande i öronen tackar jag för mej Som tur är har Linus en väldigt Snäll Matte och Husse som villigt skickade över lite bilder. Parning blev det och sex små liv såg dagens ljus     

Tomas Kulin Hälsingesvedjans Kennel.  

 

 

 

---

 

Nellie och Svea på årets första utställning

 

 

---

 

 

Långhåret Pluto med 1'a i drevprov

---

 

 

En berättelse om en agilitytax

---

 

 

 

Vi har varit på Taxfullmäktige

---

Grenskampen.

 

Jag heter Boknäsets Qnall och blev årets hund 2009 i våran taxklubb.
Det innebär att jag skulle till Norge och tävla i Grensekampen.
 
Från Sverige var det 5 taxar och från Norge likadant.
Tävlingen genomfördes den 30 oktober i Skarnes utanför Kongsvinger i Norge.
 
Hela familjen åkte med - matte, husse och gamle brorsan Lukas.
Husse hade hyrt en stuga på campingplatsen i Skarnes och där var matte och Lukas kvar när jag var i skogen.
 
Samling var det på fredag kväll den 29 oktober med middag för matte och husse. Utlottning av mark och domare gjordes också då.
Jag fick en kvinnlig domare och hon hade med sig en vägvisare, som också var markägaren.
 
Nu tänkte jag visa alla vad duktig jag är i skogen och vilket bra "skall" jag har.
 
På lördag morgon åkte vi till skogen och provet varade mellan kl. 09.00-13.00.
Husse släppte mig och jag fick snart upp en hare. Det tyckte nog inte husse var så bra, för han visslade så jag fick sluta och gå till honom.
 
Oh, vad jag sökte och letade efter rådjur - men inte ett enda fanns. Varken jag, husse, domaren eller markägaren kunde hitta några när vi gick i skogen.
 
När det närmade sig slutet av provtiden fick jag på nytt tag i haren och började driva igen.
Domaren blev lyrisk när hon hörde mig skälla, men tyvärr var det för kort tid kvar av drevprovet så husse fick koppla mig.
 
Jag fick i alla fall ett 2:a pris på hare med 45 poäng och blev 3:dje bästa hund av 10 st.
Så lite pris fick jag - lite mat och husse fick en mugg och ett presentkort i en sportaffär.
Sverige vann Grensekampen.
 
Det var ett väldigt bra arrangemang som den norska taxklubben anordnat.
Jag ska nog kämpa för att få komma med igen i Grensekampen.
 
Hälsningar Qnall.

---

Rallylydnad

 

Nu har matte fått för sig att gå en kurs i rallylydnad med mig, Nubia. Första kurstillfället fick det inte vara några hundar med.

Nu frågar sig några: Vad är rallylydnad? Det är lydnad som är lite roligare än vanlig lydnad. Man går en bana som är skyltad. På skyltarna står vad man ska göra. Man får inte välta skyltarna. Det ska finnas så stort utrymme mellan föraren och skylten så att hunden kan gå emellan utan problem.

På första kurstillfället gicks skyltarna igenom och vissa praktiska övningar förekom. Det gällde att tänka sig för och gå åt det håll skylten visade. Det ska bli roligt att se hur matte klarar detta med mig. Jag har ju inte lärt mig sitt och ligg så det blir spännande. Det är viktigt att kunna dessa kommandon.   Det finns 31 olika skyltar men alla används inte på samma gång.

Så har vi då varit två gånger på kurs. Jag satte mig några gånger när matte sa till men ligga ville jag inte. När det var paus sade instruktören att eftersom matte och jag inte ska tävla utan gör detta för att göra något kul tillsammans så kan jag stå istället för att sitta eller ligga. Skönt, tänkte jag. När vi var klara för dagen fick vi beröm för att vi klarat banorna med god kontakt och glädje. En sak var bra med kursen förutom att det var roligt, jag fick mycket godis. Man ska ju få belöning när man är duktig.

Några dagar efter första praktiska övningarna var vi åter på plats. Matte var lite snålare med godiset. Jag var lite trött och tyckte att vi  behövde inte  gå så många gånger på banorna trots att de var korta. Men vi fick beröm idag också. Det funkade riktigt bra, sade Sylvia som håller i kursen. Matte var inte riktigt nöjd med mig för hon tyckte jag var för intresserad av marken. Men det var ju någon som hade korv och kycklingbitar med och emellanåt så tappade de och då fick man ju försöka plocka upp. Man ska ju inte skräpa ner. 

Nu var det ett tag sedan vi var på rallylydnaden för förra gången hade jag varit dålig i magen. Matte sade att det var något jag slickat i mig när vi var ute med husvagnen men man måste ju smaka på sådant som luktar spännande. Det kan väl inte jag veta att det inte är bra.

Men i måndags var vi alltså med och det var roligt. Det var två olika banor och jag höll ögonen på matte så jag inte skulle missa något. Men hon var snål med godiset idag också. Men jag fick i alla fall när vi kom i mål. Nu har vi en gång kvar och då blir det lite tävling. Jag har inte en chans där för det är hundar med som ska lära sig för att tävla. Men vi åker väl dit och gör så gott vi kan.

I måndags var det dags för avslutningen på rallylydnadskursen. Matte laddade med köttbullar till mig. Hon tänkte väl att hon skulle ha något som luktade riktigt gott. Vi åkte iväg till Färgelanda. Sylvia höll på att bygga upp banan när vi kom. Sedan lottades det startordning och vi fick starta sist. Det tyckte matte var bra för då kunde hon kolla noga hur svängarna gick. Hon sade att det var mycket snurr åt samma håll. Det blev vår tur och matte hade köttbullsbitar i handen så jag var väldigt uppmärksam på henne. Hon drog i kopplet en gång, och det får man inte så det blev tidstillägg. Sedan var det banan en gång till och då vände vi på startordningen så vi startade först. Det funkade bra hela vägen utan ryck i kopplet. Tiderna på de två omgångarna lades ihop och vi kom fyra totalt. Vi körde ju som en riktig tävling med de regler som gäller. Sedan fick vi köra en omgång på bara tid. Då gjorde det inget att vi gjorde några fel, men om vi tog rätt väg och snäva svängar  ju  snabbare gick det. Och vi hade tredje bästa tiden, 1 minut och 19 sekunder. Vi åkte hem nöjda med kvällen. Jag hade fått två köttbullar alldeles själv så det var kalas för mig. Matte har tagit ett par bilder på hur det kan se ut med banan.

Matte har lovat att vi ska vara med på någon mer rallylydnadskurs för jag var så glad och tyckte det var kul.

Det kanske finns någon mer tax som vill vara med. Jag lovar det är jätte roligt!

Nubia/matte

 

---

 

 

Lea och matte har varit på kurs.

 

Det skulle bli en massagekurs i Stigen. Det är något som intresserar mig, tänkte matte. Vi  anmälde oss att delta. Kursen startade en kväll i februari. Vi samåkte med en snygg kille som heter Vincent. Han är en finsk stövare så han är ganska stor jämfört med mig som är en strävhårig kanintax och därmed ganska liten.

Vi hade en mysig hörna som blev vår under alla kurstillfällena. Vår närmsta granne hette Ville och hans matte hette Birgitta. Ville är en strävhårig normalstor tax. Vi är med i samma klubb.

Matte blev riktigt duktig på att massera och jag somnade varje gång. Men när hon skulle massera tassarna då ville jag inte. Det kittlade. Sedan litar jag inte på matte när hon pillar på tassarna. Hon kan ju få för sig att klippa klorna och det tycker jag inte riktigt om. Vi hade en fikapaus när de tvåbenta deltagarna fick kaffe och macka. Vi fyrbenta fick var sitt mumsigt hundkex. De var stora men jag åt upp mitt varje gång.

Sista gången var det stretching. Matte hon drog i benen och böjde benen på mig. Men hon var försiktig. Vi gjorde några övningar också där vi hundar jobbade. Vi fick gå i en ”stege” som låg på golvet. Då fick vi lyfta ordentligt på benen och ta ordentliga steg. Jag var bäst, sa Sylvia, kursledaren. Då blev jag stolt och så fick jag en extra godis av matte. Sedan fick jag gå som en åtta mellan och runt benen på matte. Och sist fick jag böja kroppen runt mattes ben så den blev som en båge.

När vi var klara fick alla deltagare ett fint diplom.

Nästa gång vi ska gå på kurs blir det spårkurs. Det ska bli roligt, bara matte kan lära sig att lita på mig.

 

Hälsningar från Lea och matte Ewa

---

 

 

Som det kan bli vid valpning.

Lilla dvärglånghårstaxen Sita skulle till att valpa en natt i September. Hon är en fodertik och man är extra orolig för att allt ska gå bra när det är någon annan som är Husse och Matte.  Vi var mycket spända för vad det skulle bli och hade en liten vadslagning om resultatet. Sita började sitt värkningsarbete vid 23 tiden och vi insåg att det inte blir någon större sömn denna natt. Vid midnatt kom den första valpen ut. En tik var det, pigg och vid god vigör var hon också.  Glädjen var stor, man förvånas varje gång av sin upprymdhet när det blir valpar. Jag tror nog inte att det spelar någon roll om det är första eller hundrade kullen. Sita tog genast hand om tikvalpen som började dia inom kort.

Det tog närmare tre timmar innan nästa ville komma ut. En av oss lyckades somna till en stund, hur länge har jag ingen aning om för det var jag som somnade. Jag väcktes av ett lugnt meddelande att det är en till på väg. Med trötta ögon fick jag bli vittne till en hanvalp födas denna gång, lika pigg och även denna vid god vigör. Tiken tog vant hand om även denna valp. Är inte naturen fantastisk, trots att det är första gången för tiken att valpa så vet hon precis vad hon skall göra. Tänk om vi människor hade kvar den instinkten, kanske vi har det föresten om det skulle bära till. Hur som helst så behöver vi nog mycket mer hjälp när det är förlossning för oss människor.

Hunden Sita har i alla fall fått två valpar nu och klarat detta utmärkt själv.  Vi tyckte nog att det verkade som om det skulle finnas fler valpar kvar och väntan inför nästa fortlöpte. Min andra hälft som har varit med om detta i många år tyckte efter några timmar att det inte stämde och misstänkte att det finns valp kvar men att värkarna försvunnit och att veterinär skall kontaktas. Sagt och gjort så tog jag hand om detta eftersom jag fått sova emellanåt.

 Jag fick kontakt med veterinärstationen direkt och fick komma dit fortast möjligt. Tog även med mig dottern i huset som hjälp med valparna under tiden. En digitalröntgenbild togs på tiken och det konstaterades direkt att det fanns en valp kvar och den låg högt upp. Veterinären gjorde ett ultraljud för att se om den levde men det verkade tyvärr inte så. Efter det beskedet tyckte vi att tiken skulle besparas ett kejsarsnitt och ett försök att få igång värkarna inför en naturlig förlossning inleds via dropp mm. Tyvärr lyckades inte detta och förberedelserna för ett snitt startades. Det känns inte roligt att behöva snitta en hund och oron inför att tiken skulle få det svårt att ta hand om valparna tog vid. Snittet lades och en död valp togs ut, valpen hade fastnat i livmodern. Veterinären meddelandet att den varit död en längre tid. Till slut fick vi in tiken för uppvaknande hos oss i närhet av valparna. Hon får inte vara själv hos valparna eftersom hon kan bli lite aggressiv när hon vaknar och kan skada valparna. Det tog några minuter innan hon kvicknade till men snart ville direkt till sina små för att beskydda dem. Vilken glädje man får när man ser denna styrka hos en tik att ta sig till sina valpar för att ta hand om de små, trots allt som hänt.

Det tog ett par timmar till innan vi fick åka hem igen.  Väl hemma fungerade allt som vanligt förutom att man skulle se till att tiken inte förstörde stygnen, vilket jag trodde skulle bli ett problem. Det blev inget problem, hon hade aldrig tid till att fundera på vad det var för trådar som satt där eftersom valparna tog upp hela hennes tid,

 Två fina krabater blev det till slut, full fart och hanen härjade runt så det kändes som det var en stor kull valpar.

 Båda har nu fått ett nytt hem och vi önskar de små all lycka.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jan-Eric Hansson

---

---